LMIRL, YOLO, POS, ASL… Pratar du internetspråket?

I dagens nätupplaga av The Guardian kan man läsa om en nyligen genomförd undersökning angående föräldrars kunskaper om internetspråk. Undersökningen visade att de flesta föräldrar har dålig koll på nätspråket och att de därför har svårt att skydda sina barn i cyberrymden.

Internetspråket med förkortningar och smileys är numera ett ganska omfattande språk. Nya uttryck uppkommer hela tiden och sprider sig väldigt snabbt. Det gäller verkligen att hänga med i utvecklingen som vuxen, både i skolan och hemma, om man vill skaffa sig en förståelse för barn och ungdomars nätkulturer och vara med och vägleda dem genom internets mörka sidor och kanske till och med förhindra ogenomtänkta handlingar på internet.

De flesta vuxna vet vid det här laget att LOL betyder Laugh Out Loud, men vet du vad förkortningarna i rubriken betyder? Testa dig själv på Know The Net

Här följer en liten ordlista att börja med:

YOLO = You Only Live Once
LMIRL = Let´s Meet In Real Life
POS = Parents Over Shoulder
PAW = Parents are watching
ASL = Age, Sex, Location?
OMG = Oh My God
FYI = For Your Information
BRB = Be Right Back
GR8 = Great
AFK = Away From Keyboard
ASAP = As Soon as Possible

Böcker eller surfplattor? Skolprat med fokus på digitaliseringen!

Almedalsveckan är nu i full gång och det pratas en hel del om skolutveckling. Åsikter för och emot haglar både i debatter och på presskonferenser. På sociala medier avlöser diskussionerna varandra och jag försöker hänga med så gott det går, trots att det är semester. Att det under veckans inledande dagar har fokuserats på digitaliseringen av skolan, tycker jag är extra kul eftersom jag brinner lite för ämnet. Jag har själv stött på en del motstånd till att digitalisera undervisningen på den skola där jag arbetar. Därför känns det skönt att läsa om alla eldsjälar där ute i landet som ägnar sin lediga tid till att försöka övertyga politiker och fackförbundsfolk.

På ”min” skola har alla lärare en egen bärbar dator, samtliga klassrum är utrustade med Smartboards och det finns en klassuppsättning bärbara datorer att boka till undervisning. Jag har länge trott att vi befunnit oss lite i framkant när det gäller teknisk utrustning, men efter lite efterforskningar förstår jag nu att det är precis så det ser ut på de flesta skolor runt om i landet. Men det krävs tyvärr mer än en bärbar dator per lärare eller till och med en dator per elev för att digitalisera en skola. Bara för att tekniken finns där betyder det inte automatiskt att skolan är digitaliserad. Tekniken måste användas på rätt sätt för att förbättra undervisningen och öka måluppfyllelsen. Undervisningen måste förändras och anpassas till det digitaliserade samhället. Lärare måste våga utvecklas tillsammans med tekniken och försöka se fördelarna med den. Förutsättningar i form av tekniska verktyg finns alltså redan på många skolor, men kunskapen är tyvärr allt för bristfällig bland de flesta lärare i landet. Det kommer att krävas en gemensam nationell strategi för att digitalisera den svenska skolan på ett bra sätt.

Innan sommarlovet blev jag kallad för enkelspårig av en kollega, när jag föreslog att vi skulle köpa in surfplattor istället för att komplettera våra engelsk-svenska ordlistor till hösten. Det var kanske skämtsamt menat, men jag tolkade det ändå som ett visst motstånd till digitalisering. Jag är fullt medveten om att vi inte kan byta ut alla pappersutgåvor mot digitala versioner över en natt, men det måste ändå ske succesivt om vi ska hänga med utvecklingen i samhället. Jag hittade ett kul reklamklipp som behandlar ämnet. IPad vs. Paper 😉