Det är många som tycker till om skolan just nu! Är det verkligen bra för skolutvecklingen?

ALLA har en åsikt om den svenska skolan och ALLA tror att de sitter inne med lösningen på hur man bör gå till väga för att vända den nedåtgående trend som skolan för närvarande genomgår. Frågan om hur vi ska vända skolutvecklingen i ”rätt riktning” har helt plötsligt blivit en klurig nöt för alla medborgare att försöka knäcka. Det spelar dessutom ingen större roll om man har någon direkt koppling till skolan eller inte, alla får vara med och tycka till! Rörmokare, professorer, skomakare, politiker, journalister…. Ja, alla som själva har gått i skolan är berättigade till en egen röst i debatten. Men hur många är det egentligen som har någon vetenskaplig grund för det de säger och tycker? Om det är så att de som vill vara med och tycka till och påverka skolan INTE grundar sitt ”kunnande” på vetenskap, så kan vi nog räkna med att den negativa trenden fortgår och då har vi verkligen ett stort problem inom svensk skolutveckling.

”Det finns många som har åsikter om skolan idag, men färre som har insikter. Men för att göra något med avsikt krävs det att man har insikt, det  räcker inte med en åsikt”

(Astrid Pettersson, professor i pedagogik)

Att vår utbildningsminister dessutom, allt som oftast, uttalar sig angående skolutvecklings-frågor utan att hänvisa till vetenskapligt grundlagda studier eller beprövad erfarenhet bör man även vara väldigt kritiskt till. Att skolan ska vila på vetenskaplig grund framgår väldigt tydligt i skollagen (femte paragrafen, första kapitlet). Hade man t.ex. några internationella vetenskapliga belägg för att reformerna om förstelärare och lärarlegitimation skulle gynna skolutvecklingen innan de implementerades?

Till skillnad från pedagoger i t.ex. Finland och Singapore så lever det även fortfarande kvar en viss skepsis till vetenskaplig pedagogisk forskning bland svenska pedagoger. Även om respekten för den vetenskapliga pedagogiska forskningen, i och med den nya läroplanen, har ökat avsevärt så tror jag inte att det räcker. Jag tror att det måste satsas på ett mer intensivt samarbete mellan forskare och lärare för att ens kunna initiera en vändning av den negativa utvecklingskurvan.

Eftersom alla har en egen röst i debatten, så kan det för den som inte är insatt i frågan upplevas som väldigt förvirrat och inkonsekvent. Speciellt när självutsedda frälsare och företagare med egna intressen inom skolutveckling kastar sig in på arenan. Jag råder er därför att förhålla er kritiska till de som hävdar något utan vetenskaplig grund och istället förlita er på den vetenskapligt bevisade sanningen… oavsett om det handlar om värdegrundsuppdraget eller kunskapsuppdraget.

// Magister Karlsson

P.s. … sen måste såklart alla pedagoger få den tid och de resurser som krävs för att kunna utföra sitt uppdrag utifrån den vetenskapliga grunden. Men det är ett helt annat blogginlägg… 😉