Vart tog den likvärdiga skolan vägen? Del 3: Friskolereformen

Parallellt med att ansvaret för skolan lades i händerna på kommunerna ökade också kraven på brukarinflytande och valfrihet. Friskolereformen genomfördes därför 1992 av en borgerlig regering med Carl Bildt som statsminister och Beatrice Ask som skolminister. Samma år som friskolereformen infördes grundades i Sverige ca 90 fristående grundskolor. Läsåret 2011/2012 hade siffran ökat till 741 stycken grundskolor och nästan hälften av alla gymnasieskolor var då fristående.

2011 tillsatte regeringen en friskolekommitté för att göra en enkel utredning samt utarbeta ett förslag gällande nya villkor och regler för fristående skolor. I slutet av förra året offentliggjorde kommittén, efter lång tid, ett betänkande. Kommittén verkar i skrift vara överens om att det finns vissa samband mellan vinstintresse och avtagande kvalitet i utbildningen, varpå de nya bestämmelserna som föreslås faktiskt fokuserar en del på kvalitetsfrågan. Men så länge det är tillåtet för friskolor att kunna ta ut vinst överhuvudtaget kommer likvärdigheten i svensk skola aldrig kunna nå önskade resultat.

Hur har då denna reform påverkat den svenska skolans likvärdighet på ett negativt sätt? Vilka är orsakerna och vad blev konsekvenserna?

När det gäller friskolereformen så finns det ett flertal aspekter som kan ses som direkt skadliga för den enhetliga skolan (och det är såklart svårt att inte vara ideologiskt färgad i ett sådant påstående). Friskolereformen hade som mål att öka mångfalden och kvaliteten inom skolan genom att stärka konkurrensen i skolväsendet. Bara det syftet är ju i sig ett hot mot likvärdigheten. Om den svenska skolan ska sträva efter att nå en så hög likvärdighet som möjligt är det ju inte så lämpligt att uppmuntra till konkurrens mellan skolor.

Ett av de största problemen är dock, enligt mig, att den svenska skolan i och med denna reform har blivit mer och mer marknadsanpassad. Att det inom vissa friskolor finns ett vinstintresse som reducerar kvaliteten på undervisningen i form av färre resurser är i sig ett stort problem. Men att betrakta elever, och den elevpeng som följer med varje elev, som handelsvaror på en marknad är närmast absurt i min mening och bidrar till en enorm olikvärdighet där det är stor efterfrågan på elever som inte behöver några resurser.

Ett annat argument mot denna reform är att skolinspektionen, trots att undervisningen i den svenska skolan enligt lag ska vara icke-konfessionell, har uppmärksammat ett flertal friskolor där det bedrivs verksamhet med tydlig religiös inriktning. Enligt 1 kap. 7 § i skollagen framgår klart att ”undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke- konfessionell. Att det då finns skolenheter som inte följer skollagen är definitivt ett hot mot likvärdigheten.

Det har även i ett flertal studier påvisats att friskolereformen har bidragit till att segregera skolan, genom att friskolor ofta lockar till sig elever (eller snarare deras föräldrar) med liknande socioekonomisk och etnisk bakgrund. Detta har givetvis också påverkat likvärdigheten negativt.

I mitt nästa inlägg kommer jag att belysa problematiken kring det fria skolvalet i relation till likvärdigheten i skolan.

/Magister Karlsson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s