Vart tog den likvärdiga skolan vägen? Del 4: Det fria skolvalet

Precis som med friskolereformen så sjösattes beslutet om det fria skolvalet 1992 av Beatrice Ask och precis som friskolereformen så skapar det fria skolvalet, enligt Skolverkets PISA-rapport 2012 (sid.34-35), stora skillnader mellan skolorna och minskad likvärdighet. De fyra allianspartierna delar dock oroväckande nog inte skolverkets slutsatser och farhågor utan anser istället att det fria skolvalet är bra för skolutvecklingen. Visst kan det finnas ett visst värde i möjligheten att välja skola, men man får absolut inte blunda för de negativa effekterna. När de negativa påföljderna överväger de positiva finns det, enligt mig, inte så mycket att fundera över. Likvärdigheten måste gå före valfriheten. Om vi har en likvärdig skola borde det ju dessutom inte finnas några anledningar att byta skola, kan man tycka.

Tomas Englund, professor i pedagogik vid Örebro universitet, skrev i en artikel tidigare i år att det fria skolvalet är den främsta orsaken till den kris som skolan just nu genomgår. Han menar att klassrummen i svenska skolor har förändrat karaktär i ett avgörande avseende sedan det fria skolvalet infördes. Den huvudsakliga förklaringen till att svenska elever presterade så bra under flera decennier, innan friskolereformen och det fria skolvalet, anses vara att den sammanhållna klassen (bestående av såväl  hög-, medel- som lågpresterande elever) där lärares förväntningar och kamrateffekter fungerade som ett kollektiv där de allra flesta, även de lågpresterande eleverna ”hängde med skapligt”.  Om effekten av det  fria skolvalet skapar en homogenitet i svenska klassrum, på grund av att högpresterande elever söker sig till skolor där andra högpresterande elever (ofta med samma etnisk bakgrund) går, får vi med tiden en mycket olikvärdig skola.

Detta fenomen kallas, av kulturgeografer, för White Flight och beskriver den trend där elever till svenskfödda föräldrar lämnar ett område när befolkningsandelen ”icke-svenskar” ökar. Det spelar då egentligen inte någon roll hur bra skolan som man lämnar är eller vilka lärare som arbetar där. Det är helt andra orsaker som gör att elever byter skola. Man kan tro att detta inte är något utbrett problem, men fenomenet har redan fått skolor i de större städerna runt om i Sverige att lägga ner eller bli i stort sett helt segregerade. Likvärdigt? Nää, inte ett dugg!

Att många föräldrar dessutom väljer att avbryta skolgången för sina barn, på de skolor de är geografiskt tilldelade, och flytta dem till andra skolor är i sig negativt för lärandet. I John Hatties studie ”Visible Learning” ligger skolbyte på sista plats på hans lista över påverkansfaktorer, vilket betyder att det är stor risk för negativa effekter på elevens kunskapsutveckling.

Den 14 september är det riksdagsval. Det är ett viktigt val där vi alla kan vara med och påverka vilken riktning svensk skolutveckling ska ta. Jag kommer i ett framtida inlägg försöka sammanfatta vad de olika riksdagspartierna står för när det gäller skolans framtid och hur de vill förändra skolan. Tills dess kommer iallafall jag att följa SVT:s intervjuer med politiker, samhällsdebattörer och opinionsbildare från Almedalen som börjar på söndag.

Ha det bäst!

/Magister Karlsson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s