Bortom glasspinnar och fjärilsmakaroner…

Att BFL (bedömning för lärande) är en av de hetaste trenderna i skolans värld just nu har nog ingen lärare missat. Det pratas om Dylan Williams fem nyckelstrategier och Christian Lundahls YouTube-föreläsningar i näst intill varje lärarrum idag. Det är fascinerande att följa utvecklingen och se hur lärare på ett så påtagligt sätt har tagit till sig detta förhållningssätt och tillämpar dessa principer i sin undervisning. Nu låter det kanske som att jag är kritisk till detta, men så är det inte alls! Faktum är att jag gillar det väldigt mycket… BFL alltså! Men jag känner ibland att det blir lite för mycket fokus på målade glasspinnar och pimpade fjärilsmakaroner än på själva strategierna. Lärare på Facebook och Twitter hyllar ständigt varandras påhittighet när de presenterar den ena fiffiga idéen efter den andra.. och missförstå mig inte… jag gillar verkligen att den moderna läraren har brutit sig ur sitt klassrum och nu visar upp sig och delar med sig av alla sina pedagogiska skatter. Det är helt suveränt och jag gör det ju själv här på min blogg! Men… vi får inte glömma bort att det i grund och botten är elevernas lärande som måste stå i fokus.

En av de där fem strategierna handlar om att skapa ett lärande klassrum fyllt av aktivitet, frågor och diskussioner. Ett klassrum som synliggör ALLA elevers lärande. Ett sätt att närma sig ett sådant klassrum är att arbeta efter principen ”No hands up”. Med det menas, i stora drag, att eleverna inte räcker upp handen när de vill svara på en fråga. Det är istället läraren, eller ibland slumpen, som avgör vilken elev som ska svara och bidra till klassrumsaktiviteten och därmed synliggörs lärandet i klassrummet. En sådan princip kan säkerligen ses som skrämmande för många elever, men det skapar även ett klassrum där alla elever ständigt är på tå och deltar i lärandet. Jag gillar det skarpt!

Detta är själva idén och grunden i strategin. De som vill ”pimpar” sedan denna strategi med diverse redskap och rekvisita, d.v.s. glasspinnar och laminerade mini-whiteboards. 🙂 Själv använder jag mig inte av glasspinnar för att låta slumpen välja ut en elev. Jag gillar däremot ett litet webbaserat program som heter Random Name Selector. Där kan man själv skapa en tombola med namn som man sedan kan spara och använda i sin klass för att slumpa fram namn. Prova det om ni inte redan har gjort det. Det är bättre än glasspinnar och fjärilsmakaroner om ni frågar mig 🙂

Över och ut!

/Magistern

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s