Bortom glasspinnar och fjärilsmakaroner…

Att BFL (bedömning för lärande) är en av de hetaste trenderna i skolans värld just nu har nog ingen lärare missat. Det pratas om Dylan Williams fem nyckelstrategier och Christian Lundahls YouTube-föreläsningar i näst intill varje lärarrum idag. Det är fascinerande att följa utvecklingen och se hur lärare på ett så påtagligt sätt har tagit till sig detta förhållningssätt och tillämpar dessa principer i sin undervisning. Nu låter det kanske som att jag är kritisk till detta, men så är det inte alls! Faktum är att jag gillar det väldigt mycket… BFL alltså! Men jag känner ibland att det blir lite för mycket fokus på målade glasspinnar och pimpade fjärilsmakaroner än på själva strategierna. Lärare på Facebook och Twitter hyllar ständigt varandras påhittighet när de presenterar den ena fiffiga idéen efter den andra.. och missförstå mig inte… jag gillar verkligen att den moderna läraren har brutit sig ur sitt klassrum och nu visar upp sig och delar med sig av alla sina pedagogiska skatter. Det är helt suveränt och jag gör det ju själv här på min blogg! Men… vi får inte glömma bort att det i grund och botten är elevernas lärande som måste stå i fokus.

En av de där fem strategierna handlar om att skapa ett lärande klassrum fyllt av aktivitet, frågor och diskussioner. Ett klassrum som synliggör ALLA elevers lärande. Ett sätt att närma sig ett sådant klassrum är att arbeta efter principen ”No hands up”. Med det menas, i stora drag, att eleverna inte räcker upp handen när de vill svara på en fråga. Det är istället läraren, eller ibland slumpen, som avgör vilken elev som ska svara och bidra till klassrumsaktiviteten och därmed synliggörs lärandet i klassrummet. En sådan princip kan säkerligen ses som skrämmande för många elever, men det skapar även ett klassrum där alla elever ständigt är på tå och deltar i lärandet. Jag gillar det skarpt!

Detta är själva idén och grunden i strategin. De som vill ”pimpar” sedan denna strategi med diverse redskap och rekvisita, d.v.s. glasspinnar och laminerade mini-whiteboards. 🙂 Själv använder jag mig inte av glasspinnar för att låta slumpen välja ut en elev. Jag gillar däremot ett litet webbaserat program som heter Random Name Selector. Där kan man själv skapa en tombola med namn som man sedan kan spara och använda i sin klass för att slumpa fram namn. Prova det om ni inte redan har gjort det. Det är bättre än glasspinnar och fjärilsmakaroner om ni frågar mig 🙂

Över och ut!

/Magistern

Annonser

Bedömning och betyg

Jag har nu kommit ungefär halvvägs genom första modulen i skolverkets webbaserade kurs om bedömning och betyg för lärare i årskurs 4-6 och det ser så här långt mycket lovande ut. Kursen är ett samarbete mellan Skolverket, Karlstads universitet samt Högskolan i Lillehammer och har utformats av bl.a. Christian Lundahl. Kursen består av sex moduler, är kostnadsfri och man genomför de olika momenten i sin egen takt.

I första modulen ska man bl.a. titta på några korta filmklipp med bl.a. Dr Lundahl, Dylan William och Gudrun Erickson (docent i pedagogik vid Göteborgs universitet), läsa pedagogiska artiklar och skriva ner korta reflektioner om sitt eget arbete med bedömning och betygsättning.

Har du inte anmält dig än, så rekommenderar jag verkligen att du gör det nu. Varför inte tipsa dina kollegor om kursen och läsa den tillsammans i hela arbetslaget?

Häng på du med! Sveriges lärare ska bli grymma på formativ bedömning!

Låt Vocaroo göra jobbet!

Ibland är det svårt att få tiden att räcka till som lärare, eller allt som oftast om jag ska vara helt ärlig. Det är så mycket man vill få gjort med eleverna under den tid som de är i skolan. Att regelbundet kolla av elevernas läskunskaper till exempel. Att sitta ner och verkligen lyssna kvalitativt på varje elev i både svenska och engelska tar mycket tid. Har man dessutom en klass med 25 elever eller fler, kan det ta VÄLDIGT mycket tid.

Om man, i de här lägena inte vill gå in i väggen och tappa lusten att lära ut, måste man försöka se sig om efter altenativa lösningar och klura på om det finns andra metoder som skulle kunna underlätta vår vardag. I min värld finner jag oftast dessa alternativa lösningar i olika digitala verktyg. De flesta är dessutom både enkla att förstå och helt gratis på nätet. Vocaroo är ett sådant väldigt användbart litet verktyg på nätet.

Att sitta och lyssna på varje elev när de läser, tar som sagt, mycket tid. Låt därför eleverna spela in sig själva när de läser sina texter, på svenska eller engelska, med hjälp av Vocaroo. Då kan du lyssna av dessa inspelningar i lugn och ro under din förtroendetid istället för att försöka klämma detta under den så värdefulla lektionstiden. DU kan backa och lyssna hur många gånger du vill och ELEVERNA känner sig mindre stressade om de får läsa in sin text tills de själva blir nöjda. En win-win situation!

Är du intresserad av att prova? Jag har gjort en liten instruktionsfilm till mina elever som visar hur de ska göra för att spela in sin inläsning och skicka den till mig via e-post. Använd den om du vill!

Two stars and a wish

Two starsFör några veckor sedan hörde jag för första gången talas om bedömningsmodellen ”Two stars and a wish” och kände direkt att det var något jag var tvungen att prova i min klass. Metoden går ut på att bedöma arbeten, presentationer, redovisningar m.m. genom att ge två beröm och ett förslag på vad som kan utvecklas till nästa gång. ”Two stars and a wish” (två beröm och en önskning) kan användas i flera olika syften och för formativ bedömning av olika slag. Det är t.ex. en enkel metod att utgå ifrån om man vill börja arbeta med formativ kamratbedömning eller självvärdering, men den kan även med fördel användas av läraren för att ge elever en direkt formativ respons.

Om man ska använda modellen för kamratbedömning eller självvärdering krävs dock lite träning för att få eleverna att fokusera på rätt saker och det är därför viktigt att även läraren använder sig av modellen regelbundet så att den blir en naturlig del av undervisningen.

Dylan Wiliam och bedömning för lärande.

Jag har under de senaste dagarna läst en hel del texter och artiklar om och av Dylan Wiliam. Ett namn som allt som oftast dyker upp när man pratar om formativ bedömning i skolan. Det handlar i stort om vikten av att ge frekvent och informationsrik feedback till eleverna istället för att ge dem en poäng eller ett betyg. Wiliam refererar bl.a. till studier där tre olika grupper av elever har fått olika typer av bedömning. En grupp fick endast betyg (poäng) på sina redovisningar, en grupp fick både betyg (poäng) och skriftlig feedback och en grupp fick endast skriftlig feedback. Gissa vilka som hade den bästa kunskapsutvecklingen? Jo, den grupp elever som endast fick feedback! Det visade sig att gruppen som fick både betyg (poäng) och skriftlig feedback inte läste vad som stod i kommentarerna utan bara fokuserade på betyget. Intressant eller hur?

Bedömning för lärande (BFL), som är den pedagogiska inriktning som Wiliam företräder, handlar om att ta reda på var eleverna befinner sig kunskapsmässigt, bestämma målen och ta reda på hur eleverna ska nå målen. För att nå en god kunskaputveckling krävs fem nyckelstrategier:

1. Målen för lärandet måste göras tydliga, förstås och delas av alla.
2. Diskussioner och uppgifter i klassrummet måste visa om och hur lärandet i klassen fungerar.
3. Lärarna måste ge eleverna återkopppling som hjälper dem framåt.
4. Lärarna bör använda sig av klasskamraterna som resurser för varandra på olika sätt.
5. Lärarna måste få eleverna att äga sitt eget lärande genom till exempel självvärdering.

Det finns dock många och stora olikheter mellan det engelska och det svenska skolsystemet. Jag skulle vilja påstå att både undervisningskulturen och betygsystemet i England och Sverige är så pass olika att det är svårt att göra några givande jämförelser. I England tillmpar man t.ex. ett relativt betygsystem till skillnad från den svenska skolans mål och kunskapsrelaterade betygssystem. Jag håller helt med Wiliam när han menar att upprepad formativ bedömning är nyckeln till ökad kunskapsutveckling. Jag anser dock inte att man behöver avskaffa betygen för det. Det svenska betygssystemet är ganska unikt eftersom varje betyg är relaterat till en kunskapsbedömning, medan syftet med ett relativt betygssystem (a’la LGR 80 eller det engelska skolsystemet) endast är att sortera elevernas kunskaper gentemot varandra. Fokus i den svenska debatten borde därför inte ligga på om vi ska ha betyg i skolan eller inte, utan att vi hela tiden ger våra elever återkoppling på det arbete de gör, så att de får kunskap om och blir ägare av sin egen kunskapsutveckling.

Med detta vill jag dock INTE säga att jag är för betyg i tidigare skolåldrar. Betyg bör även fortsättningsvis vara ett kunskapsmått från åk 6 eller senare.