Learning Study och variationsteori

För två år sedan fick jag möjligheten att, för första gången, prova på att genomföra en Learning Study tillsammans med två andra lärare och forskare på Linköpings Universitet. En Learning Study är, väldigt övergripande och kortfattat, när en grupp lärare (gärna i samarbete med en forskare) tillsammans planerar, genomför, utvärderar samt reviderar sin undervisning. I en Learning Study är det elevernas lärande som är det centrala och man utgår alltid från ett lärandeobjekt eller en förmåga som man vill att eleverna ska utveckla. Man gör sedan en kunskapsanalys av lärandeobjektet och frågar sig då Vad är det man kan när man kan lärandeobjektet?och ”Vad är det i undervisningen som gör att eleverna lär sig lärandeobjektet eller inte?”

Den här terminen läser jag dessutom en kurs på Stockholms Universitet som heter Learning Study – uteckling av undervisning för lärande i skolan, 15 hp, och har därigenom fått tillfällen att ytterligare fördjupa mig i denna modell. När jag gjorde min första Learning Study, för två år sedan, var vårt lärandeobjekt att förstå hur en elektrisk krets fungerar och denna gång är lärandeobjektet att kunna formulera ett argument. Man lär sig otroligt mycket om dessa lärandeobjekt bara genom att planera tillsammans med kollegor, men en Learning Study sätter även andra djupare spår på undervisningen.

Genom att använda variationsteori som är en central del i en Learning Study synliggörs elevers olika sätt att uppfatta lärandeobjektet. Enligt variationsteorin kan man inte veta vad något är utan att veta vad det inte är. Olika begrepp får alltså sin innebörd genom likheter och skillnader. Om man t.ex. vill att eleverna ska lära sig vad en morot är kan man inte bara säga att det är en rotfrukt som har blast. Eleven kan då få upp alla möjliga bilder i huvudet på palsternackor, rättikor eller kanske till och med en kålrot. Man kan inte förstå vad en morot är om man inte först har en uppfattning av rättikor, kålrötter och andra rotfrukter. Man måste alltså visa vad det är som gör att moroten urskiljer sig från andra rotfrukter. Som lärare tror jag att detta är en mycket viktig aspekt att ha i bakhuvudet när vi undervisar våra elever. Det är ju inte alls säkert att de har samma bild i huvudet som du när ni pratar om något.

Över och ut!

/Magistern

 

Annonser

… och vem f-n är Andreas Schleicher?

Du har kanske hört namnet i media både en och två gånger när det har pratats om svenska 15-åringars resultat på PISA-testen eller läst det i någon tidskrift där den svenska skolans sjunkande resultat har granskats under lupp. I media har han bl.a. kallats för hela världens skolmagister och han har ansetts vara en av världens mäktigaste personer inom utbildning. Andreas Schleicher är nämligen chef för PISA, Programme for International Student Assessment.

Det var ett tag sedan man hörde namnet i media, men nu är han tillbaka i rampljuset igen denna Andreas Schleicher och anledningen till det är att ett nytt PISA-test under den senaste månaden har genomförts i ett 70-tal länder runt om i världen. I Sverige deltog 6600 elever från 230 grund- och gymnasieskolor och skrev prov i matematik, naturvetenskap och läsförståelse. För första gången genomfördes dessutom hela provet digitalt och i december 2016 (!!!) presenteras resultaten i en rapport. Vilken cliffhanger!

Hur som helst så granskar nu Vetenskapsradion på P1 PISA-testet i sin nya reportageserie Pisadoktrinen. I första avsnittet, Pisa – det globala utbildningsministeriet, som sändes i tisdags intervjuas bl.a. Andreas Schleicher och kritiker som bl.a. Ulf P Lundgren. I andra avsnittet, Konsulterna som styr skolpolitiken, som sändes idag, granskas bl.a McKinsey-rapporterna… mycket intressant lyssning!

Har du missat detta så rekommenderar jag verkligen en genomlyssning av det som finns på Pisadoktrinens hemsida. Varje avsnitt är ca 20 minuter. Perfekt sysselsättning under påsklovet 🙂

Över och ut!

/Magistern

Orka plugga… en guldgruva för både lärare och elever!

Du har väl inte missat UR:s YouTube-kanal Orka Plugga som slog upp portarna för ungefär två månader sedan? Det är en fin liten samling med filmklipp som vart och ett hjälper, underlättar och förklarar på något sätt. Det första filmklippet publicerades i slutet av januari och det tillkommer hela tiden nya filmer. Mina favoriter är helt klart filmerna där olika kunskapskrav förklaras på ett tydligt sätt med hjälp av exempel, men även filmerna där olika lässtrategier presenteras är otroligt bra.

Idag finns det nästan 60 stycken filmklipp som är sorterade i tio olika kategorier:

  • Hitta motivationen
  • Nya pluggvanor
  • Förstå kunskapskraven
  • Planera och sätt mål
  • Håll ditt fokus
  • Mat och sömn
  • Förenkla läsningen
  • Träna minnet
  • Räkna matte
  • Plugga tillsammans

Om du, mot förmodan, har missat detta så föreslår jag att du klickar på länkarna här nedan och tar dig en titt på en gång… och glöm inte att tipsa era elever 🙂

Här hittar du YouTube-kanalen och här tittar du UR-bloggen.

Glad påsk!

/Magistern

Bortom glasspinnar och fjärilsmakaroner…

Att BFL (bedömning för lärande) är en av de hetaste trenderna i skolans värld just nu har nog ingen lärare missat. Det pratas om Dylan Williams fem nyckelstrategier och Christian Lundahls YouTube-föreläsningar i näst intill varje lärarrum idag. Det är fascinerande att följa utvecklingen och se hur lärare på ett så påtagligt sätt har tagit till sig detta förhållningssätt och tillämpar dessa principer i sin undervisning. Nu låter det kanske som att jag är kritisk till detta, men så är det inte alls! Faktum är att jag gillar det väldigt mycket… BFL alltså! Men jag känner ibland att det blir lite för mycket fokus på målade glasspinnar och pimpade fjärilsmakaroner än på själva strategierna. Lärare på Facebook och Twitter hyllar ständigt varandras påhittighet när de presenterar den ena fiffiga idéen efter den andra.. och missförstå mig inte… jag gillar verkligen att den moderna läraren har brutit sig ur sitt klassrum och nu visar upp sig och delar med sig av alla sina pedagogiska skatter. Det är helt suveränt och jag gör det ju själv här på min blogg! Men… vi får inte glömma bort att det i grund och botten är elevernas lärande som måste stå i fokus.

En av de där fem strategierna handlar om att skapa ett lärande klassrum fyllt av aktivitet, frågor och diskussioner. Ett klassrum som synliggör ALLA elevers lärande. Ett sätt att närma sig ett sådant klassrum är att arbeta efter principen ”No hands up”. Med det menas, i stora drag, att eleverna inte räcker upp handen när de vill svara på en fråga. Det är istället läraren, eller ibland slumpen, som avgör vilken elev som ska svara och bidra till klassrumsaktiviteten och därmed synliggörs lärandet i klassrummet. En sådan princip kan säkerligen ses som skrämmande för många elever, men det skapar även ett klassrum där alla elever ständigt är på tå och deltar i lärandet. Jag gillar det skarpt!

Detta är själva idén och grunden i strategin. De som vill ”pimpar” sedan denna strategi med diverse redskap och rekvisita, d.v.s. glasspinnar och laminerade mini-whiteboards. 🙂 Själv använder jag mig inte av glasspinnar för att låta slumpen välja ut en elev. Jag gillar däremot ett litet webbaserat program som heter Random Name Selector. Där kan man själv skapa en tombola med namn som man sedan kan spara och använda i sin klass för att slumpa fram namn. Prova det om ni inte redan har gjort det. Det är bättre än glasspinnar och fjärilsmakaroner om ni frågar mig 🙂

Över och ut!

/Magistern

Rapport från Skolforum – Dag 2

Efter en ganska tråkig hotellfrukost på Hotell Älvsjö begav jag mig återigen iväg till mässhallarna för ännu en dag fylld av spännande möten och föreläsningar på Skolforum. Idag hade jag bara två föreläsningar inbokade, men med facit i hand så var det de två bästa föreläsningarna under dessa två dagar.

Arbeta formativt med digitala verktyg

Jag inledde dagen med en mycket givande föreläsning där Patricia Diaz, författare och språklärare på Mikael Elias Gymnasium i Stockholm, pratade om hur hon använder digitala verktyg i undervisningen på ett formativt sätt. Diaz utgår från Dylan Wiliams fem nyckelstrategier i sin undervisning och exemplifierade detta genom en rad konkreta och mycket inspirerande lektionstips.

1. Tydliga mål
2. Synligt lärande
3. Effektiv återkoppling
4. Eleverna som resurser för varandra
5. Ansvarstagande elever

Genom att publicera elevmaterial på nätet synliggörs elevernas lärande och eleverna skärper sig lite extra när de vet att deras arbeten når en större publik. Att hitta mottagare till elevarbeten är inga problem, menar Diaz. Det går att hitta hos yngre elever på samma skola eller hos andra lärare via t.ex. Facebook. Att använda sig av Exit Tickets är ett annat sätt att synliggöra elevernas lärande, men fungerar även som en  bra återkoppling till läraren.

Diaz visade även hur hon använder skärminspelningsverktyg för att spela in återkopplande kommentarer på elevernas texter och hur hon använder annoteringar i elevernas videoinspelade redovisningar. Många bra tips blev det 🙂

Föreläsningen avslutades med ett prov i responsverktyget Kahoot!

Alla i mål

Under dagens andra föreläsning pratade Per Kornhall om sin bok Alla i mål. I somras läste jag hans förra bok Barnexperimentet och var därför väldigt nyfiken på vad som skulle levereras under denna föfreläsning. Boken skrevs som en reaktion på de OECD rapporter som under senaste åren har visat upp den svenska skolan från sin sämsta sida. PISA och TALIS-rapporterna. Kornhall menar att svensk skolan är mästare i två olika grenar: Den mest decentraliserade skolan inom OECD samt Den mest extrema skolmarknaden.

Om vi ska lyckas vända den nedåtgående trenden måste skolan förändras i grunden. Kornhall sammanfattar de viktigaste delarna av denna förändring i sju punkter:

1. Huvudmän och rektorer måste motivera lärare på rätt sätt.
2. Professionalism. Bemyndiga lärarna!
3. Det är viktigt med fortbildning som fungerar. D.v.s. Kollegialt lärande.
4. Goda relationer genom alla skolan led.
5. Reflektera över varför man ska mäta reslutat, så att det blir på rätt sätt.
6. Upptäcka brister tidigt och sätta in extra resurser tidigt.
7. Man måste rensa bland målen. Vilka mål är viktiga? Ska man lägga in en veckas luciaövningar om man märker att det finns elever som inte kommer att nå målen i andra ämnen?

Jag fick verkligen mersmak efter den här föreläsningen och är nu otroligt sugen på att sätta tänderna i boken. Så fort den kommer i digital utgåva köper jag den 🙂

 

Rapport från Skolforum – Dag 1

Jaha, då var det dags att sammanfatta min första dag på Skolforum. Redan kl. 5.50 lämnade bussen resecentrum i Örebro för att åka mot den kungliga huvudstaden och Stockholmsmässan. Trots att bussresan var gratis för både lärarstudenter och lärare var vi endast två passagerare på bussen. Vi anlände till Stockholmsmässan runt kl. 9 och hann därför med en sväng i mässhallen innan det var dags för den första föreläsningen.

Plattan i mattan

Susanne Kjällander pratade om sin forskning och om hur digitala verktyg och 1:1 får elever att lära på nya sätt. Hon berättade att elever t.o.m. lär genom att klippa och klistra texter från internet. Genom reproduktion lär sig elever bl.a. att avgränsa texter, sätta rubriker och skapa illustrationer som passar till olika texter, menar hon. När elever arbetar multimodalt representerar eleverna sitt lärande i bild, layout, ljud och färg. Kjällander menar dock att detta lärande är osynligt och oftast inte uppfattas av lärare, medan text och ord däremot tydligt uppfattas som lärande. Kompetenta digitaliserade barn framstår ofta som inkompetenta i en analog miljö.

Uppdrag: Digital utveckling i skolan! En förstelärare i molnet

Camilla Askebäck Diaz pratade om hur hon, i sitt försteläraruppdrag, arbetar för att utveckla användandet av digitala verktyg på sin skola. Förutom att undervisa så fungerar honäven som inspiratör, hon askulterar, finns tillgänglig för frågor, leder en digital utvecklingsgrupp och håller i fortbildning. Hon berättade även hur deras digitala utvecklingsgrupp (DUG) arbetade för att få med både elever och personal i den digitala utvecklingen. Det levererades många bra konkreta tips under denna presentation, som jag kommer ta med mig tillbaka till min skola.

Kreativ och inspirerande NO

Vid dagens bästa och mest underhållande föreläsning var det Hans Persson som stod på scenen. 50 minuter var alldelles för kort tid, men Persson levererade konkreta tips på löpande band. Hur arbetar man kreativt och inspirerande i biologi, kemi, fysik och teknik? Bygg egna dockor när ni jobbar med människokroppen och bygg blommor när ni ska undervisa om blommans olika delar. På Perssons hemsida finns mängder av konkreta tips. Där hittar ni även hela hans presentation från föreläsningen.

På eftermiddagen lyssnade jag en stund på vår nye utbildningsminister, Gustav Fridolin, när han berättade om sina tankar kring skola och skolutveckling innan det var dags för dagens sista föreläsning.

Appar i matematikundervisningen

Eva Björklund är författare till matematikböckerna Koll på matematik och skapare av ett flertal matematikappar för iPad. Björklund pratade bl.a. om hur hon har gått från loggbok till appar och om målmedeventenhet och elevaktiv bedömning. Det är skillnad på att klara uppgifter och att förstå uppgifter. En stor del av föreläsningen ägnades åt att visa upp hennes egna matematikappar samt att redogöra för vilka utvärderingsfrågor som är viktiga när man ska välja vilka appar man ska använda i skolan.

Trött efter en lång dag med givande föreläsningar hoppade jag över kvällens pedagogiska pub och gick till hotellrummet och bloggade istället.

Imorgon är en ny dag!

Studiero, ordningsomdömen och mobiltelefonlådor

Eftersom OECD:s analys av 2012 års PISA-resultat visade att svenska elever saknar studiero i skolan beslutade Regeringen och Jan Björklund att ge f.d. fackförbundsordföranden, Metta Fjelkner, i uppdrag att utreda dessa frågor om ”ordning och reda”. Huvudsyftena med utredningen var att följa upp hur den nya skollagen har påverkat arbetet med ordningsfrågan på skolor runt om i landet,  att kartlägga hur ordningsregler ser ut på olika skolor och hur man arbetar med att minska ogiltig frånvaro samt att lämna nya förslag på åtgärder som kan bidra till mer ”ordning och reda” i skolan.

Resultaten av utredningen skulle till en början redovisas i slutet av juni, men av någon anledning senarelades presentationen och resultaten blev offentliga först i början av denna vecka. Se hela presentationen HÄR!

Presentationen inleds med en kort sammanfattning av OECD:s redovisningar av resultaten i PISA 2012 och TALIS 2013. Som vi redan vet så visar de bl.a. att Sverige toppar listan över sen ankomst och ogiltig frånvaro. Lite drygt en fjärdedel av de svenska eleverna känner sig störda av andra elever i sitt arbete under de flesta lektionerna. Information och uppgifter som de flesta av oss redan har blivit proppmätta av genom rapporteringar i olika medier. Det vill säga kvantitativa siffror levererade av OECD som påvisar vissa mönster, men som helt saknar djupare kvalitativ analys och förståelse för fenomenet. Jag kritiserar inte riktigheten i de siffrorna som OECD tillhandahåller, men jag ställer mig väldigt kritisk till att de tolkas fritt och används av politiker och makthavare för att stärka just deras ideologiska övertygelse. Jag menar att vi först måste analysera vad dessa mönster beror på innan vi kan dra slutsatser av dem och strössla med ”quick fix”-lösningar i offentliga utredningar.

Fjelkner menar vidare att mobiltelefonen har blivit en slags symbol för all den här oron i skolan och hänvisar till ett utdrag i Dagens Nyheter där en lärare uttrycker sin uppgivenhet gentemot hur mobiltelefoner används i skolan. ”Mobilernas sug är så mycket kraftfullare än mina tillsägelser.” menar den citerade läraren. Vi är nog många som någon gång har upplevt den känslan. Känslan av kraftlöshet och oförmåga. Men ärligt talat… hur ofta infinner sig egentligen den känslan? Handlar det om mer regel än undantag så bör man nog utvärdera sina egna insatser som lärare och hur man använder digitala verktyg i undervisningen. Men att vidta åtgärder till följd av just undantagen låter inte rimligt i mina öron.

… och nu till det intressanta! Vad har då Metta Fjelkner kommit fram till för slutsatser efter lite drygt sex månaders utredning? Jo, de tydligaste och mest konkreta åtgärderna för att åtnjuta studiero i skolan är att:

1) skolor ska kunna införa ordningsomdömen, i form av en skriftlig kommentar, som en bilaga till terminsbetygen på högstadiet och i gymnasieskolan. Vem ska skriva dessa ordningsomdömen är min spontana fråga? Elever på högstadiet och i gymnasiet undervisas ju av ett flertal olika lärare och det är ju inte helt orimligt att olika lärare uppfattar elever på olika sätt, eller? Om det ska bli ett rättvisande omdöme så måste ju alla lärare på en skola ge sin rent subjektiva bild av varje elev. Det blir många skriftliga kommentarer.

2) skolor bör kunna förbjuda mobiltelefoner i sina ordningsregler. Fjelkner föreslår att alla störande föremål (läs mobiltelefoner) ska samlas in i ”en låda, en hink eller en spann”. Jag ser framför mig hur Ingvar Kamprads designers i detta nu sitter och utformar mobillådan ”Metta” som en av de hetaste nyheterna i IKEA-katalogen 2015.

Allvarligt talat… var det allt utredningen hade att komma med? Nä då… det kommer lite mer! Fjelkner föreslår även avslutningsvis att vissa delar av skollagen bör utvecklas och förtydligas.

Den här utredningen verkar minst sagt ha kostat mer än den smakade. Väl spenderade skattepengar! NOT!

Vart tog den likvärdiga skolan vägen? Del 4: Det fria skolvalet

Precis som med friskolereformen så sjösattes beslutet om det fria skolvalet 1992 av Beatrice Ask och precis som friskolereformen så skapar det fria skolvalet, enligt Skolverkets PISA-rapport 2012 (sid.34-35), stora skillnader mellan skolorna och minskad likvärdighet. De fyra allianspartierna delar dock oroväckande nog inte skolverkets slutsatser och farhågor utan anser istället att det fria skolvalet är bra för skolutvecklingen. Visst kan det finnas ett visst värde i möjligheten att välja skola, men man får absolut inte blunda för de negativa effekterna. När de negativa påföljderna överväger de positiva finns det, enligt mig, inte så mycket att fundera över. Likvärdigheten måste gå före valfriheten. Om vi har en likvärdig skola borde det ju dessutom inte finnas några anledningar att byta skola, kan man tycka.

Tomas Englund, professor i pedagogik vid Örebro universitet, skrev i en artikel tidigare i år att det fria skolvalet är den främsta orsaken till den kris som skolan just nu genomgår. Han menar att klassrummen i svenska skolor har förändrat karaktär i ett avgörande avseende sedan det fria skolvalet infördes. Den huvudsakliga förklaringen till att svenska elever presterade så bra under flera decennier, innan friskolereformen och det fria skolvalet, anses vara att den sammanhållna klassen (bestående av såväl  hög-, medel- som lågpresterande elever) där lärares förväntningar och kamrateffekter fungerade som ett kollektiv där de allra flesta, även de lågpresterande eleverna ”hängde med skapligt”.  Om effekten av det  fria skolvalet skapar en homogenitet i svenska klassrum, på grund av att högpresterande elever söker sig till skolor där andra högpresterande elever (ofta med samma etnisk bakgrund) går, får vi med tiden en mycket olikvärdig skola.

Detta fenomen kallas, av kulturgeografer, för White Flight och beskriver den trend där elever till svenskfödda föräldrar lämnar ett område när befolkningsandelen ”icke-svenskar” ökar. Det spelar då egentligen inte någon roll hur bra skolan som man lämnar är eller vilka lärare som arbetar där. Det är helt andra orsaker som gör att elever byter skola. Man kan tro att detta inte är något utbrett problem, men fenomenet har redan fått skolor i de större städerna runt om i Sverige att lägga ner eller bli i stort sett helt segregerade. Likvärdigt? Nää, inte ett dugg!

Att många föräldrar dessutom väljer att avbryta skolgången för sina barn, på de skolor de är geografiskt tilldelade, och flytta dem till andra skolor är i sig negativt för lärandet. I John Hatties studie ”Visible Learning” ligger skolbyte på sista plats på hans lista över påverkansfaktorer, vilket betyder att det är stor risk för negativa effekter på elevens kunskapsutveckling.

Den 14 september är det riksdagsval. Det är ett viktigt val där vi alla kan vara med och påverka vilken riktning svensk skolutveckling ska ta. Jag kommer i ett framtida inlägg försöka sammanfatta vad de olika riksdagspartierna står för när det gäller skolans framtid och hur de vill förändra skolan. Tills dess kommer iallafall jag att följa SVT:s intervjuer med politiker, samhällsdebattörer och opinionsbildare från Almedalen som börjar på söndag.

Ha det bäst!

/Magister Karlsson

Vart tog den likvärdiga skolan vägen? Del 3: Friskolereformen

Parallellt med att ansvaret för skolan lades i händerna på kommunerna ökade också kraven på brukarinflytande och valfrihet. Friskolereformen genomfördes därför 1992 av en borgerlig regering med Carl Bildt som statsminister och Beatrice Ask som skolminister. Samma år som friskolereformen infördes grundades i Sverige ca 90 fristående grundskolor. Läsåret 2011/2012 hade siffran ökat till 741 stycken grundskolor och nästan hälften av alla gymnasieskolor var då fristående.

2011 tillsatte regeringen en friskolekommitté för att göra en enkel utredning samt utarbeta ett förslag gällande nya villkor och regler för fristående skolor. I slutet av förra året offentliggjorde kommittén, efter lång tid, ett betänkande. Kommittén verkar i skrift vara överens om att det finns vissa samband mellan vinstintresse och avtagande kvalitet i utbildningen, varpå de nya bestämmelserna som föreslås faktiskt fokuserar en del på kvalitetsfrågan. Men så länge det är tillåtet för friskolor att kunna ta ut vinst överhuvudtaget kommer likvärdigheten i svensk skola aldrig kunna nå önskade resultat.

Hur har då denna reform påverkat den svenska skolans likvärdighet på ett negativt sätt? Vilka är orsakerna och vad blev konsekvenserna?

När det gäller friskolereformen så finns det ett flertal aspekter som kan ses som direkt skadliga för den enhetliga skolan (och det är såklart svårt att inte vara ideologiskt färgad i ett sådant påstående). Friskolereformen hade som mål att öka mångfalden och kvaliteten inom skolan genom att stärka konkurrensen i skolväsendet. Bara det syftet är ju i sig ett hot mot likvärdigheten. Om den svenska skolan ska sträva efter att nå en så hög likvärdighet som möjligt är det ju inte så lämpligt att uppmuntra till konkurrens mellan skolor.

Ett av de största problemen är dock, enligt mig, att den svenska skolan i och med denna reform har blivit mer och mer marknadsanpassad. Att det inom vissa friskolor finns ett vinstintresse som reducerar kvaliteten på undervisningen i form av färre resurser är i sig ett stort problem. Men att betrakta elever, och den elevpeng som följer med varje elev, som handelsvaror på en marknad är närmast absurt i min mening och bidrar till en enorm olikvärdighet där det är stor efterfrågan på elever som inte behöver några resurser.

Ett annat argument mot denna reform är att skolinspektionen, trots att undervisningen i den svenska skolan enligt lag ska vara icke-konfessionell, har uppmärksammat ett flertal friskolor där det bedrivs verksamhet med tydlig religiös inriktning. Enligt 1 kap. 7 § i skollagen framgår klart att ”undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke- konfessionell. Att det då finns skolenheter som inte följer skollagen är definitivt ett hot mot likvärdigheten.

Det har även i ett flertal studier påvisats att friskolereformen har bidragit till att segregera skolan, genom att friskolor ofta lockar till sig elever (eller snarare deras föräldrar) med liknande socioekonomisk och etnisk bakgrund. Detta har givetvis också påverkat likvärdigheten negativt.

I mitt nästa inlägg kommer jag att belysa problematiken kring det fria skolvalet i relation till likvärdigheten i skolan.

/Magister Karlsson

Vart tog den likvärdiga skolan vägen? Del 2: Kommunaliseringen

Kommunaliseringen, eller den reform som gav kommunerna ett ökat ansvar för skolan, genomfördes 1991 av en socialdemokratisk regering med Göran Persson som skolminister. Redan från början möttes reformen av ett stort motstånd från lärare och annat skolfolk eftersom den hotade likvärdigheten och förutspåddes leda till lägre löner och sämre anställningsvillkor. Med över 20 år av facit i hand är det nu väldigt tydligt att lärarna hade rätt. Att kommunaliseringen är en av orsakerna till att skolan inte längre i samma utsträckning är likvärdig råder det ingen större tvekan om.

Hur har då denna reform påverkat den svenska skolans likvärdighet på ett negativt sätt? Vilka är orsakerna och vad blev konsekvenserna?

Den utredning av kommunaliseringen som gjordes av bl.a. professor Leif Lewin, på uppdrag av regeringen och som offentliggjordes tidigare i år, visar bl.a. att de allra flesta kommuner inte var förberedda på att ta över ansvaret för skolorna. Till skillnad från yrkespolitikerna i riksdag och regering var ju de flesta av kommunpolitikerna bara ”fritidspolitiker” utan någon större erfarenhet av varken skolpolitik eller skolforskning. Man kan ju tänka sig att det under de första åren i den kommunaliserade skolan såg väldigt olika ut i olika kommuner både när det gällde resurstilldelning och budget. Att även innehållet i utbildningen blev beroende av lokala beslut påverkade såklart även likvärdigheten negativt.

I utredningen betonas dock att det största ansvaret, för att kommunaliseringen inte utvecklades som planerat, ligger hos staten. Lewin menar att staten borde ha förstått att kommuner, rektorer och lärare inte skulle klara av det skoluppdrag de fick på de villkor och med de förutsättningar som staten gav. Staten bär därför enligt utredarna det huvudsakliga ansvaret för att 1) under en lång tid ha accepterat ”olikhet” mellan skolor, 2) nedtonat de traditionella skolämnenas ställning, 3) de gav otillräckligt stöd till kommunerna, rektorerna och lärarna direkt efter kommunaliseringen, 4) lärarnas arbetsbörda har ökat, 5) lärarnas kunskapsbas har försämrats samt 6) antalet obehöriga lärare har ökat. Kommunerna gick dock inte helt skuldfria ur detta, utan bär, enligt Lewin, ansvar för att 1) de var otillräckligt förberedda inför det nya uppdraget, 2) lärarnas löner är för låga samt 3) inte ha prioriterat fortbildning i form av ämnesfördjupning. 

Det finns naturligtvis en mängd olika orsaker och argument för att kommunaliseringen inte lyckades i den utsträckning som det var tänkt från början, men ovanstående konsekvenser bör ses som centrala i sammanhanget.

  ”Det svenska skolsystemet förändrades på kort tid från ett av västvärldens mest centraliserade system till ett av de mest avreglerade.”

Jag är, i princip, för ett återförstatligande av skolan, men eftersom det i så fall skulle betyda nya enorma och långdragna reformer är jag samtidigt tveksam till om det är en bra lösning och om den svenska skolan skulle fixa det. LR har länge verkat för ett återförstatligande av skolan, medan Lärarförbundet menar att det får vara färdigreformerat i frågan och att vi nu måste göra det bästa möjliga av situationen. Jag är kluven! Många kommuner har ju faktiskt kommit en bra bit på vägen och allt det arbetet skulle ju då vara bortkastat… igen!

I mitt nästa inlägg kommer jag att belysa problematiken kring friskolereformen i relation till likvärdigheten i skolan.

/Magister Karlsson